Drama. Ibland så orkar man bara inte med det, så känner jag just nu. Nu har det blivit för mycket drama för mig över en liten sak. Jag avsäger mig dramat nu, jag orkar inte mer. När man sitter 5 timmar med panikångest känns få saker värt det. Im over it, im moving on. I wont look back, but put my energy in the future instead. Itll give me more than to live in the past. 

Hoppas dagen vänder, har inte rokat vara i skolan igår eller idag, men nu är mimmie här och sen kommer jossan ikväll. Hoppas de kan pigga upp mig lite!

Seg dag med mycket ångest. Hann inte skriva klart min engelska uppsats så ska skriva klart den imorgon. Har prov i kommunikation imorrn också som jag inte läst på de minsta. Jag måste rycka upp mig, så här får det inte vara! planera min tid och göra grejer i tid för att förhindra denna ångest och stress. Idag är extra seg för jag har sådan mensvärk att jag vill skrika... hej måndag, jag har inte saknat dig...

Middagsdags nu! weeehoooo!

/Ami

Att leva med stress är inte lätt och alla får chansen att tackla det någon gång i livet. Sedan jag gick in i väggen när jag bodde i Stockholm så har jag alltid varit stressad. Det går aldrig bort, jag är konstant stressad. Det är som att stressen är en del av mig och dunkar i min kropp. Den får mig att må illa, bli yr, ibland svårt att sova och ibland svårt att äta. Min mage blir ofta orolig och värker. Förra veckan så vaknade jag klockan tre på natten av en sådan smärta att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag har aldrig haft så ont i hela mitt liv, och min smärttröskel är ändå relativt hög. Då åkte jag in på sjukhuset och fick piller och sprutor. Så nu i veckan så ska Ungdoms psykiatrin ringa mig för en bedömning. Om jag kan få lite hjälp med stressen då min vardag blir rubbad, jag mår dåligt av den och min kropp säger ifrån. Men jag är nervös. Jag ska åka in dit själv och ta en buss som tar 2 timmar till en stad jag aldrig varit i... Men, det är bara att ta sig i nacken och göra det. Jag gör det ju för att få en bättre livskvalité och en bättre vardag. 

Nu kämpar vi!

/Ami

I den här bloggen kommer jag att berätta om mitt liv; hur det är att vara tonåring då allt känns som mest och att bo själv och leva med stressdiagnos och panikångestattacker. Hur tacklar man vardagen när allt man vill göra är att lägga sig ner i sängen och inte orkar stå upp? Hur hanterar man när man får hjärtat krossat som tonåring, då vi känner smärtan som mest? Hur hittar man sig själv, vem man är och vad man vill få ut av livet?

Ingen är perfekt så sikta inte på att vara det. Var dig själv och det kommer att vara tillräckligt. 

/Ami